Om föreställningen
Allt är bra, väldigt bra. Men tänk om det var dubbelt så bra. Två partners, två bra jobb, dubbelt så många barn och istället för en stor herrgård, självklart två stycken. Dubbelt upp, dubbelt så bra!
När chefen kommer tillbaka från semestern möter de anställda upp, de intygar att allt har gått bra i chefens frånvaro, det var bara en liten detalj: Allt har gått sönder. Och det är inte säkert att det går att laga, kanske sisådär tjugo procent, men det är inte säkert, allt är ju pulver. Det är bara att vänta och se.
En familj reser till Dubai över pingsten. Där åker de i världens bredaste rulltrappa. En vanlig rulltrappa är typ åttio-nittio centimeter, den här var en och tjugo! De kunde stå hela familjen i bredd, det var höjdpunkten på resan.
I föreställningen förekommer starkt blinkande ljus.
Recensionscitat
"Se den innan det är för sent ..." DN
"… underbar …" SvD
"… det är så roligt, man måste skratta" Expressen
"Ensemblen briljerar …" DN
"Publiken jublar …" Expressen
"… ett suveränt och sammansvetsat gäng" Expressen
"… generationspjäs om samtiden" SvD
"… ett mörkt drömspel om livet …" DN
"… balanserar skickligt mellan vardag och vansinne." Expressen
"… David Wiberg och Ada Berger. Två pålitliga samtidskommentatorer …" SvD
"…samtidsorienterad underhållningsteater …" DN
"… fin, ångestladdad humor signerad Ada Berger och David Wiberg." SvD
"Här står en fin konstellation aktörer: Louise Peterhoff, Simon Reithner, Emma Österlöf, David Wiberg och Eric Stern." SvD
Framtiden var ett förlovat land
Mikael Kurkiala, docent i kulturantropologi, författare och föreläsare, reflekterar över vår samtid och de idéer som format vår syn på framtiden. En text om människan, moderniteten och tiden vi lever i.
Läs Framtiden var ett förlovat land.
Ada Berger, regissören som aldrig slutat leka
Ada Berger är dramatikern och regissören som tog Liv Strömquists böcker till scenen – och som i vår ber för mänskligheten med föreställningen Bön för idioter. DN har träffat en bildskygg 48-åring som inte kan sluta leka.
Läs utdrag ur Viktor Anderssons intervju med Ada Berger i DN.